Jag växte upp i orten Partille, ungifär 2 mil utanför Göteborg, som har ungifär 30'000 invånare och ökar mer med åren. Där bor jag, min mamma och min pappa. Som för övrigt alltid har ställt upp för mig. Här bodde också många i min släkt, Faster, kusiner och Farmor-Farfar ett tag, innan dom flyttade över till andra ställen. Min bästa vän bodde också här ett tag, eller dåvarande bästa vän, synd nog har vi tappat kontakten helt och det är endast min pappa som har kontakt med hennes pappa. Fo.m när vi var ca 2 år så lekte vi med varandra varje dag, vi tröttnade aldrig på varandra och varje dag var ett nytt äventyr. Man visste aldrig vad vi hittade på. Nu när man är 18 år så börjar man se tillbaka på sitt liv som man hade förut, och man saknar det. Man märker de inte förän man är för gammal hur bra man hade de när man bodde hos mamma och pappa. Man söker "nostalgi-känslor" i allting som har med barndom att göra, tex man älskar och uppskattar Disney-filmer mer nu än man gjorde när man var liten. Sån är iallafall jag, jag såg inte mycket på Disney-filmer när jag var liten. Istället såg jag på sånna kärlekskladdiga dokusåp-serier som "Vita lögner" och "Rederiet", haha. Medans andra barn var fast i Disney's var jag fast i dokusåpor, de låter väl fint?

Jag har heller inte så mycket minne från när jag var liten, minns en sak speciellt, mitt första möte med älgar. Jag och mamma var ute o skulle gå ner till centrum, jag var då runt 3 år och satt i barnvagnen o var som alla andra småbarn i den åldern, nöjd jag bara fick vara med och fick uppmärksamhet. Som alltid när man säger något till ens mamma när man är 3 år så tror dom en förståss ite, men jag såg faktist 3 älgar uppe på klippan ovanför husen på andra sidan. Vi var då ca 500 meter ifrån dom o dom stod där, helt ovetande att vi kollade på dom. När vi kollade längre bort så såg vi en till, då var jag 100 % säker på att den älgen, då en kalv, klättrade på taket. Ja, ni vet hur småbarn i den åldern är när dom ser något.

När jag var 5 år började jag skolan, eller jag skulle fylla 6 år. Jag hamnade i en klass där 9 av 10 bodde i samma område som mig. Det roliga är att vi bor fortfarande här, nästan allihoppa, och det är 12 år sedan vi gick tillsammans för första gången. Jag började på Björndammensskola, på andra sidan bron där jag bodde. En stor, ful byggnad som mer såg ut som ett mentalsjukhus från utsidan, och enplanigt. Bamba låg då på andra sidan en stentrappa och skolan hade då bara runt 200 elever. Jag tror att idag går runt 450 elever på den skolan. Detta var då å 1999-2000. Min lärare hette Gun och som jag mindes henne som en tant med grått/svart hår, stora runda glasögon och luktade alltid speciellt. Hon hade nästan alltid gråa kläder och svarta klackskor som alltid lät när hon kom, då blev det alldeles tyst. Hon var alltid snäll, men rättvis. Hon kunde ryta till då vi inte lyssnade men blev alltid snäll igen. Tyckte jag iallafall. Sen har ju jag inte alldeles perfekt minne men det är så jag vill minnas mina första år i skolan, helt perfekt.

Jag har tillbringat hela låg, mellan och högstadiet i den skolan, och jag trivdes ganska bra vissa dar, och vissa dar var helt pest. Detta är en av anledningarna därför jag skriver denna novell, så detta kommer jag återkomma till. Ingen mer prat om denna skolan, då blir allting bara pannkaka.

Mina föräldrar skildes 2001, det är inget jag klandrar för, då jag fortfarande har bra kontakt med båda och har fått världens finaste lillebror (Alexander, 2 år) och en nästan inte helt fel platsbror (Sergey, 13 år). Har också fått en helt okey låtsassmamma som alltid är lika snäll o trevlig, det känns bra nu att jag har fått en sånhär bra familj trotts omständigheterna. Har läst vissa som fått jättedåligt med familjen när föräldrarna skildes. Men jag har haft den turen att få en sån bra familj som alltid ställer upp, i minsta läge. Det tackar jag starkt för!

__________________________________________________________________________

Håller justnu faktist på med kapitel 2, som då kommer handla om de som mitt liv handlar om, hästar och ridning!
kommer ut till helgen kanske, så njut av detta nu!

Love xx