Eftersom jag inte aaalls kan sova, så sätter vi igång med ett inlägg jag tänkte skriva imån egentligen, men fick tid nu så skriver det nu!
_______________________________________________________________________________________


Jag har, ända sen 2007 egentligen, mått väldigt dåligt till och från.
Detta händer speciellt under höst/vinter halvåret då mörkret börjar ta över i stortsett hela min tillvaro.
inte direkt blev det bättre då jag började ny skola 2009.
Då hade jag mått dåligt nästintill oavbrutit i 2 år, då kunde detta bara bli bättre!
Trodde jag.

Allting blev bättre, första halvåret.
Fick nya kompisar, trivdes så sjukt bra på Ester!
Allting kände lixom perfekt, ny klass, nya vänner, nya lärare!
Men så kom bortstöten i början av 2010.
Den vintern/våren var nog ngt av det värsta.

Jag fick skulden för att en tjej mådde dåligt (vi hade bråkat dagen innan hon blev "sjuk") och detta tog mig hårt. Vad hade jag gjort henne egentligen?
Jag hade bråkat med henne, men hallå? alla bråkar väl med sina "kompisar" eller?
Det var in och ut från lärarprat, både med mamma, pappa och utan.
Tillsist drogs skolans rektor in, jag kände mig ensammast i världen.
Och bildade min egna bubbla, en bubbla där jag låste ute allting.
omvärlden fick inte komma in, det var endast jag, mina bästa vänner och min älskade Häst som fick komma igenom bubblans väggar och komma in och se allting i mitt persektiv.

När skolan slutade för sommaren 2010 var det en lättnad, allting släppte från mina axlar och jag kunde komma ut från min bubbla där jag har hållt mig instängd i flera månader.
Jag levde livet, bästa kompisen och jag bodde bokstavligttalat tillsammans!
Utan henne skulle jag aldrig klarat mig igenom detta!
och jag vet att hon läser detta. <3

När hösten kom, började självklart skolan också.
Min bubbla kom fram och den blev starkare och starkare när den ena vännen helt plötsligt började dissa mig totalt. 
Och jag visste inte varför, men jag fick ett svar senare, då hon började prata med mig! 
Detta gjorde mig bubbla ännu starkare, ännu svårare att komma igenom. 
"Tjejen" kom också tillbaka på heltid till skolan då, och det blev som jag blev utestängd från deras värld när hon kom tillbaka under en viss tid. 
Det var under den tiden jag också började gå till Kuratorn, vilket jag egentlign ångrar stort! 
Då det enda hon sa var att vi skulle prata, hon, jag och "tjejen" - blev det av? Nej.
hon sa också att allting var mitt fel, min bubbla blev starkare. Ingen förutom jag och hästen kom in. 

Den tiden då jag gick i tankar, tänkte jag byta. helt klart. 
mitt psyke var så långt ner att det inte finns, längre ner än helvetet. 
detta höll jag för mig själv väldigt länge, innan jag tog mod och gick till skolans SYV.
Vilket är nog ngt av det bästa jag gjort under hela min Ester tid!
Jag gick till SYV när jag mådde dåligt, för hon förstod mig mest av alla på hela skolan! 
Vi pratade flera ggr i veckan, både om känslorna för att byta och hur alla skulle ta det. 
Att gå till henne några ggr i veckan gjorde att min bubbla sprack, och jag började ta tag i mitt liv som jag hade struntat i totalt i ca 3 år. 

Minns den dagen, innan min praktik, första veckan i Mars gick jag till henne och bestämt sa.
"Strömma, det blir Strömma!" och det är inget jag någonsin ångrar!
Det är nog något av de bästa valen jag har gjort, någonsin!

Sen var det dax för prat igen, det var in och ut med prat från lärare till lärare till rektorn.
Då mådde jag som sämst och satt och grät på de praktiska lektionerna.
Det var då bestämt att jag fick göra allt praktiskt på min praktikplats, Jerkstrands Konditori!
Den 15 april började jag mina 3 dagar pass Ons-fre på Jerkstrands fram tills sommaren, gud så bra jag trivdes!
Om jag hade fått chansen hade jag lätt kunnat göra mer praktik där!

Detta var också en av anledningarna att mitt liv gick så bra under våren.
ljuset kom tillbaka, mitt liv var så perfekt med 2 dagar i skolan med teori och 3 dagar på Jerkstrands!
Så perfekt som det var då tror jag inte att jag kommer få uppleva igen!
Den våren var helt awesome, totalt!

Sen kom dagen som jag väntat på sen vårterminen 2010, 10 Juni 2011 - slutet på mina helvetsår på Ester Mosessons!
Det blev mkt tårar, då jag trivdes så bra med klassen och allting, men också mest känslomässigt då allting släppte, alla känslorna!
Jag visste att jag skulle få det bättre, bara jag kom ifrån helvetet!

Min sommar 2011 var så perfekt som den kunde bli, bästa vännen och jag gjorde allting vi aldrig hinner under resten av året!
Och sen kom dagen, 15 Augusti 2011, första dagen på Strömma!

Första dagen var helt otroligt känslomässig!
vi skulle egentligen sova över, men jag åkte hem då jag inte klarade av att vara kvar.
allting blev för mkt, det var både av sorg och lättnad att jag grät som jag gjorde.
Men det blev bättre, man blir alltid lika överraskad när man går där, allting är så perfekt!

Men nu i höst har mitt psyke tagit över, och allting har spruckit.
detta är inget direkt fel på Strömma, utan mer tat jag känner att jag inte räcker till.
Men jag går hos kurator en gång varv 2e vecka och är aldrig ensam då det går världens bästa människor på Strömma som alltid finns där när man behöver dom som mest!
Ni vet precis vilka ni är, älskade Strömmabarn <3

men jag är stark, och jag vet att jag kommer klara av detta, oavsett hur hårt den än ser ut nu!

Detta är som ett ekkorhjul, min ständiga kamp mot mig själv!