Hopprädsla.

Nu tänkte ja berätta om min hopprädsla, hur jag känner när de är hoppning/markarbete och hur jag gör för att kunna hantera de.

Jag har alltid stor ångest när jag hoppar, då jag vet hur de känns att ramla av och göra sig illa. Jag blir också alltid mer försiktig när de gäller hoppning och mera "fart", även fast jag kan tycka att "fart" är kul. Men hoppning är något jag inte tycker är kul någonstanns.

Dock har jag älskat att hoppa en gång i tiden, hoppat bana på ca 60 cm med 5-6 hinder och nu tycker jag de är jobbigt att bara hoppa ett hinder på ca 30 cm. Även fast jag vet att hästen bara kan gå över de, känner jag mig inte säker i verken mig själv eller hästen. För i mitt huvud så kan hästen ramla/gå omkull bara den går över hindret. Vilket är helt overkligt IRL, om hästen lyckas gå omkull när den GÅR över ett hinder, då är de illa..

Men om vi tar allt från början, senaste gången jag hoppade på ridskolan var i maj 2011 och jag hade ingen bra hoppdag, och inte hästen heller. Jag misslyckades hela tiden och tillslut gick vi rakt in i hinderstödet, så ja, de är nog där allting tog sin början. Sen har jag lyckas "missa" varje hoppning/markarbetes lektion hela hösten. fram tills i onsdags, då var de slut på de roliga och dax att ta tag i mina problem.

När jag väl ska hoppa, blir ångesten, rädslan och spändheten ett och jag känner bara för att hoppa av allt för att slippa undan. Vägen till hindret, över hindret och efter hindret så andas jag inte, utan får shippa efter andan för att inte misslyckas totalt. Detta är något jag inte kan hantera eller vet hur jag ska hantera. och efter ridpasset är jag helt slutkörd mentalt och tårarna bara rinner. Även fast jag klarade de, utan att ramla av.

De kan även vara bommar och sockerbitar som bommar ligger på som jag inte vågar hoppa, och de är inte ens högt. Men ändå reagerar kroppen så.
De blir väldigt jobbigt då jag inte orkar med något annat den kvällen än att komma tillbaka till mitt riktiga jag igen, och inte tänka på hoppningen.

Men jag kämpar vidare med detta, och jag vet att jag kommer någongång komma över de. Även om de kommer ta sin tid, men de får de ta.
Jag är en Dressyrmänniska, all the way!

Jag hoppar Zam den 5 November 2010


Dressyrar på Nisen under en träningstävling i April 2011