Nu ska ja berätta om något som, på ett vis, stör mig i mitt vardagliga liv.
Att lita på folk.

Jag tror att jag lider av någonslags social-fobi eller osäkerhet som har utvecklats under dessa 4 år av "dålighets-mående".
Jag har blivit sviken så otaligt många gånger, av både killar och vänner.
Och de sätter sina spår i mig, jag har väldigt svårt att lita på folk som jag inte känner väl.
Jag har oxå misstankar, att mina kompisar inte vill ha mig.
Utan är bara med mig för att dom tycker synd om mig eller inte vågar säga som de är.
Även fast jag egentligen vet att de inte är så, så kan tankarna aldrig släppa taget om mig när de gäller de ämnet.
Jag kan gå runt o oroa mig över sånthär, som egentligen är helt löjligt.
Men de är inget jag kan styra över, de är bara så.

Speciellt svårt har ja att lita på killar, kärlek osv.
Har väldigt svårt att ta till mig komplimanger, "du är snygg idag!", "Fina kläder" lr "du ser smalare ut" osv, och allt detta är pga av att jag inte litar på vad folk säger.
Ja säger till mig själv "De säger dom bara för att vara snälla" och den rösten spelar upp i mitt huvud varje gång ja får några komplimanger.

De kan ta flera år innan jag känner mig fullt avslappnad och lugn med folk runtomkring mig.
Detta brukar ja säga till folk, tex på internatet där ja bor, så dom är medvetna om att jag har svårt att öppna upp mig för folk. 
Och detta accepterar dom, och jag kämpar på med detta.
En dröm, är att jag ska bli kvitt från alla dessa tankar som jag tror att folk inte vill vara med mig och jag ska kunna lita på folk efter bara några gånger om allt känns rätt!