Hur mycket hästar har betytt i mitt liv

Nu tänkte jag berätta om hur ridningen har betytt i mitt liv.
 
Jag började rida hösten när jag skulle fylla 9 år.
Den våren 2001 skildes mina föräldrar, det var inte någon lätt tid direkt.
Jag kände mig oönskad och att allt var mitt fel, men de var ju inte de.
Så när jag fick komma till stallet, så släppte allting jag bar runt på.
 
Vintern där på, så ramlade jag av första gången och blev nästintill livrädd för hästar. Hästen som kastade av mig, Zolero, var en stor, mörkbrun och klumpig valack.
Så för lilla mig var de ett jättefall, dessutom blev jag släpad en bit.
Efter de så red jag en häst, Magnum, i lite mer än 1 år för att komma tillbaka på hästryggen igen. De har nog gjort hela min ridning.
 
Jag älskade att få komma till stallet, pussa på deras fina näsor och lukta på dom. För hästar är verkligen de mysigaste djuret, helt klart!
Så de var en rehabilitering psykiskt att komm till stallet, få rida en 45 min lektion och en avlastning från när pappa hämtade sina grejer osv. För de var en jobbig tid, när pappa hämtade sina grejer och min mormor flyttade in istället.
 
Efter att ha ridit Magnum i ca 1 år, så började jag smått rida andra hästar. Den första hästen jag red då var Denise. Ett nytt import sto, som var jätte snäll. Dock är hon väldigt stor och kraftig, så då blir man lite skraj när man är liten o lite orolig för att de ska hända igen.
 
2007 fick jag oxå min första sköthäst, som var just Magnum. Dock fick jag byta som "julklapp" av min ridlärare, till min största kärlek. Wesley.
Han har varit med mig, under hela mitt psykiska-mående, i både upp och nergång.
Så att hästar har varit en stor del av mitt liv är helt självklart.
De finns inget bättre, än att komma in i ett stall en kall höstmorgon, o mysa mular som bara vill att man ska mata dom. åh, morgongnäggen. ♥♥♥
De har hjälpt mig igenom mycket, både när mina föräldrar skildes och nu på senare år då jag verkligen har varit i botten.
Hästar är, helt klart, de bästa djuret som finns.
 





Jag & Min fina Wässla - världens mest saknade.
 

 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback