Nu är världens finaste ponny en tjock och glad pensionär, och såld. Känns så sjukt tungt, att när jag kommer tillbaka i augusti så kommer inte den lilla ponnyn med en rosa nästan finnas kvar i stallet och ingen fin liten rosa näsa att pussa på. Trodde inte jag skulle fästa mig vid en häst så mycket igen som jag fäste mig vid Wässlan.

Men denna ponnyn var så speciell.. 

 

Nu blev jag dock gladare, när jag fick veta att han flyttar inte längre än inom Sätila's gränser och kommer till den familj jag redan listade ut att han skulle komma till. Dottern i familjen har länge velat ha en egen häst, och nu fick hon den absolut bästa nybörjarhästen. Åh han kommer få de så bra, men jag kommer sakna honom så sjukt mycket.. ♥