Jag vet hur det känns att må riktigt dåligt. Att de känns som varenda ben i kroppen ska gå sönder så fort man rör sig eller byter ställning i sängen. Jag vet smärtan som pumpas ut och orden som bombaderas med elaka kommentarer som "du är för fet, du klarar inte detta" eller "du vågar inte.. haha". Säg inte att jag inte vet hur DU känner, för jag ver exakt den känslan. Just den känslan har jag kämpat mot i 5 år, dag ut och dag in. 

 

Det jag har lärt mig är att de inte blir bättre av att strunta i utbildningen, strunta i livet totalt och bara ligga inlåst i sitt rum och tycka allmänt synd om mig själv. Det har en motsatt effekt och gör att det bara blir värre, så mycket värre.

ATT

istället gå ut, kämpa mot dig själv och bevisa för dig själv, en gång för alla, ATT JAG KLARADE DET. Den känslan är så obeskrivligt skön och man känner sig så mycket starkare än alla andra runt omkring. Du växer som person och blir så mycket starkare nästa gång smärtan slår till. 

 

Tänk på det!

Btw, Det är helt okey att gråta, men för att bli starkare måste du oxå våga kämpa emot och visa att du faktist inte vill leva ditt liv som ledsen och deppig.