Kunna äta med andra.

Ett av mina största sociala problem, att äta i grupp. Tex kompisar som bjuder på middag, grillkvällar, student och bröllops middagar osv, jag klarar verkligen inte av att äta just i såna här tillfällen. Svårt att äta på resturanger är också ett stort problem. Jag känner mig inte bekväm, kallsvettningar, yrsel. Ja, listan kan göras lång. Jag känner mig nästan sjuk, ni vet ”sjukhetskänslan”.

 När jag flyttade till Strömma i Januari hade jag väldigt stora problem att äta, speciellt middagar. Jag vet inte varför just middagar, alla var lika hemska. Men middagar var något speciellt. Vi sitter alltid tillsammans i klassen när vi äter. De är trevligt och vi får en speciell klass-känsla. Även fast jag inte åt så bra under några månader, så tycker jag ändå om att vi sitter tillsammans och pratar och har trevligt. Men jag klarar inte av att äta då. Jag åt mycket lite under ett tag, tills både mamma och personalen på skolan märkte de. Mamma ringde min kurator och vi började prata igenom detta. Jag hatar att prata om mat. Speciellt när de blivit så specifikt som då.

 Hemma klarar jag av att äta, men då är de bara tex jag, mamma o mormor, eller ja, pappa, syyvmamma och brorsorna. Och om de tex bara är en utav mina kompisar, då klarar jag av de. Men om de blir flera, tex på middagar så blir ja osäker.

 Jag vet egentligen inte hur detta har uppstått, jag har aldrig haft sånnahär problem innan. Men de har utvecklats från en svag osäkerhet, till en osäkerhet som sträcker sig över till just detta, att äta tillsammans med andra.

 De blir bättre och bättre ju mer jag äter tillsammans med folk, men ibland drar jag mig bara tillbaka o äter inget. De går upp och ner, hela tiden. Innan jag gick på sommarlov åt jag utan problem, tillsammans med andra på skolan. Jag kämpar på, och försöker dag ut och dag in. För att en dag hoppas att de ska släppa.

 Så ett tips till er som har samma/liknande problem:
- utsett dig för den situationen som du känner dig osäker i. För om du bara skjuter de undan, så blir de bara svårare och svårare att ta tag i. Och du glider längre och längre från de sociala liv som maten har.

Ungifär sådär känner ja mig när ja har ätit, tjock o fet. Och ju mer som säger att jag inte är tjock, desto mer ångest och "måste gå ner i vikt" känner jag.