Justnu känns livet sådär jobbit, allmänt tradigt.

 

Låg ett brev på skrivbordet när jag kom hem nu idag för att hämta väskan, så tog med de o där stod de att jag skulle till psykologen på måndag, kl 14.

Och jag är sjukligt nervös över detta, för jag är rädd för saker som är nytt.

Jag är rädd för saker som jag inte kan känna igen mig i och som jag inte kan söka trygghet i.

Detta är en sån sak, jag kan inte söka någon trygghet i att gå till psykologen på måndag.

Jag känner mig inte redo, inte än.

Och på detta, så hatar jag läkare och psykologer (tidigare dålig kontakt med sånna), så jag vill helst klara ut allting själv.