De senaste dagarna har jag verkligen kännt mig liten och svag, inget värde osv. Mitt humör har gått från toppen till botten på några sekunder. Men livet är en bergodalbana, de är väl bara att acceptera. Istället för att ha en plan B, eller komma "snabbt" in på banan igen gjorde jag som jag skrev i ett inlägg för några veckor sedan.

 

"Vara svag några dygn för att sedan komma tillbaka starkare än nådonsin".  

 

Som jag skrev i de inlägget, så måste man få falla ur sitt liv, vara liten och svag några dygn innan man siktar på att bygga upp sig igen, starkare än någonsin. Jag har varit liten, svag och tillbakadragen sen torsdags. Vill inte ta någon större plats eller visa mig stark. Tillbringat min helg i lugna Sala tillsammans med Fanny, hennes lilla chihuaua Evita och inneboendet Tobias. De var just det jag behövde, en helg där jag inte är hemma, umgås med fina människor och få uppleva något annat. Nu känner jag mig redo att bygga upp mig igen, denna gång långsamt.