"Resan mot det nya jag - hur går det?" är rubriken. Det är väl nu jag ska ta upp allting mellan besöken hos psykologen till hur det går med maten till de psykiska måendet med alla dess tankar. Så det är väl bara att börja. 

 

Psykolog-besöken går inte alls bra. Jag skrev att mitt mål var att gå dit, känna mig trygg och tycka att de är "okey att gå dit". För egentligen vet jag bara att dom vill hjälpa mig, fast min hjärna säger något helt annat. Det jag skrev då, var den första gången jag varit där då min kurator (som är en av mina tryggheter) var med mig, satt bredvid mig och lämnade mig inte. Då kändes de helt okey att gå dit trotts mina känslor som sprutade inom mig. Nu, de senaste gångerna har jag gått dit själv och de har blivit värre för varje gång jag går dit. Är osäker på människorna runt omkring mig och kan säga att det är vissa riktiga psykfall där som får mig att känna att "jag passar inte in här". Jag är rädd när jag sitter i väntrummet, ser dessa människor som ser ut att precis kommit ut från psykhemmet och behöver hjälp nu, genast. Detta är inte för att vara elakt mot dom, eller peka ut någon. Det är så jag uppfattar dom och dom behöver vara mer där än jag, som alltid har velat klara saker och ting själv och det har jag gjort sen 2007 då allting startade. Jag sitter inprincip och skakar av alla känslor som säger till mig att försvinna därifrån. Det brukar kännas bättre efter man varit där och tagit sig igenom detta, det känns bra för stunden men sen ser jag bara de negativa och mår riktigt dåligt när jag ska dit igen. 

 

 

Skev kroppsuppfattning - Jag tänker på det, varje gång jag ätit, speciellt när jag ätit onyttigt, hur tjock, ful och äckligt jag är. Jag kan inte undvika onyttigheter oxå, älskar godis, för stunden och sen blir det ångest på det. De senaste dagarna har jag ätit dåligt oxå, endast ätit 2 riktiga middagar och det på resturang. Jag vill inte ta upp detta med psykologen, det är jobbigt att prata med sånna saker när jag inte känner mig trygg med henne. Det är fortfarande jobbigt att handla jeans, chinos osv, då jag känner mig tjock och inte kan få på mig något. Det spelar ingen roll vad folk säger, att jag är smal och inte tjock, så är det inbyggt i min hjärna att inte ta emot de. Utan bara stöta bort tankarna. Men jag kämpar mot dessa känslor och testar på ändå, trotts allt. 

 

Maten har nu gått bättre och sämre, till och från. Som jag skrev i de andra har jag endast ätit 2 ordentliga måltider denna veckan, resten har jag endast ätit lite eller skippat helt och hållet. Varje gång jag äter kött eller något mer matigare får jag skuldkänslor för det jag åt, känner hur kväljningarna vill komma upp men jag hindrar det. Tycker också det är jobbigt att äta när folk ser på, speciellt i skolan. Klassen, fine, dom känner jag innan och utan, men när de kommer till andra runt omkring som jag endast har pratat med och inte "känner" blir jag osäker. Detta är dock bara vissa dagar, medans andra dagar kan det gå jätte bra och jag skiter fullständigt i vad folk runt omkring mig gör och hur dom ser på mig. Det sitter väl i vilken humör jag är på.