Go'morgon, folket! Hoppas allt är bra med er, de kan iallafall inte vara sämre än mig just nu. 

 

Jag är inne i en väldigt mörk och jobbig period där maten, vännerna och skolan tar stryk. Jag äter knappt något (endast lite eller väldigt lätt, tex soppor, frukt), isolerar mig från omvärlden och orkar inte plugga. Jag äter ångestsänkande för att kunna få sova på nätterna, de är en plåga att komma upp på morgonen och gå igenom alla lektioner under hela dagen. Men jag vet att, oavsett hur jag mår, så blir de inte bättre utav att sitta inne, hoppas på att allt blir bättre och inte kämpa emot de som är jobbigt. Jag försöker hålla igång med rutiner som träning och försöka äta efteråt (inte alltid de går..) men att ha rutiner är viktigt för mig för då känner jag mig trygg. Nu är knät dock skadat igen efter gårdagens specialidrott och jag tog i lite för mycket. Att försöka äta under skolans tider är väldigt jobbigt justnu. Ångesten bombar mig, jag försöker att äta men ibland orkar jag inte gå dit eller hittar på anledningar varför jag inte ska äta. Då tar den sjuka jag över. 

 

Sådär ligger de till i mitt liv. Så denna veckan och förra veckan har varit väldigt tuffa. Var hos kuratorn igår och kan ju säga att hon är inte glad och jag vet ju reglerna om jag inte äter. Och jag vet att skolan har koll på mig, om jag inte äter så får hon reda på de förr eller senare, och då tar dom bort all träning, ridning och jag får inte bo på internatet. Så nu är de tufft. Igår så var de extra tufft. Tog ut mig lite väl hårt på specialidrotten att vänsterknät (de skadade och svaga knät) inte höll och jag kunde knappt gå efteråt. De var kanske inte de smaraste jag gjort, men aja. Sen åkte jag till sätila och köpa frukt och soppa. Och efter de så var den sjuka sidan av mig framme igen, och jag ville ut och springa/PW:a, fast jag knappt kunde gå. Jag gick, grät i floder från ingenstanns och ville bara bort härifrån, bort från mig själv för jag skadar mig själv. De slutade med att mina fina vänner fick hämta mig och tvinga in mig i bilen, fast jag egentligen inte ville. Jag förstår först efteråt vilka fina vänner jag har som faktist bryr sig om mig. Varför förstår jag inte de innan? 
På kvällen skulle vi fira Josse, jag fick för mig att inte äta verken tårta, godis lr dricka cola. Men när jag fick en bit uppskärd så kände jag mig lixom tvingad, lika bra att äta den då och några tomtar. Men gud vad gott de var.. men ångesten kom självklart när jag somnade. Så inatt var de en orolig natt.

 

Nu idag har jag egentligen sovmorgon till 09:50, men jag och Nilsson ska på Risk1:an på Körskolan så vi ska åka iväg dit nu vid 08:48 då de börjar 09:30. Skönt att få den gjord! Nu ska jag göra mig iordning, så jag vet lite mänsklig ut. Puss&kram, ta hand om er ♥