Go'kväll på er! Nu kör jag igång med bloggen igen, starkare än någonsin och hoppas ni är med mig till slutet! 

Jag har somsagt haft några riktiga dippar nu de senaste veckorna egentligen, bara de att jag har sprungit ifrån allt de jobbiga och försökt att komma iväg ifrån det. Men tillslut kommer verkligheten ikapp mig och jag föll pladask med både ångest och demonerna tog över totalt så jag åt väldigt dåligt. Jag levde lättare sagt på små portioner soppa(skulle egentligen vara en portion soppa i en burk men jag delade upp de i tre små portioner och åt en liten portion i två-tre dagar), lite pasta innan ridning och frukt. Inte alls bra och min kurator blev inte glad när hon hörde de, så de blev yttligare en varning. Skolan fungerade inte alls, vänster knät höll för måndagens ridpass men inte för onsdagens, då kunde jag knappt trava utan smärta. Grät mig oftast till söms varje kväll och tog flera ångestsänkande tabletter så jag skulle kunna få någon sömn. Hela jag var helt enkelt slut och kroppen sa också ifrån. Men jag försökte, allt jag kunde, att dölja mina smärtor med skratt och leenden. Men jag som alltid brukar vara social, isolerade mig från dom andra och då vet dom andra att någonting är fel. Tack mina fina vänner, som står ut med mig trotts att jag mår dåligt så får ni aldrig tro att ni gör något fel. De är mitt sätt att hantera allting, de är att isolera mig totalt. Tack för att ni finns och bryr er om mig, jag älskar er ♥