Jag är så vilsen.
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag vet inte vad jag vill och jag är rädd, jag är rädd vart framtiden vill mig. Jag är stressad, pressad och återligen sönderriven inombords. Jag vill bli läkt. Jag vill att någon ska ta mig i sina armar och säga att jag aldrig mera behöver vara rädd. Jag vill känna trygghet, närhet och kärlek. Jag vill inte bli sårad, sönderriven och förtvivlad gång på gång.
Jag känner mig så tom, jag kan inte hantera någonting och allting jag gör är en kamp för livet. Tårarna rinner ner för mina kinder, jag är så berädd att ge upp allting jag byggt upp och bara falla sönder, bit för bit. Del för del.
Trackback
