Alla ångestdrabbade tankar har pumpat mig med ord, oro och smärta nu i över en vecka. Vissa attacker har varat i några timmar, medans andra har hållits kvar i flera dygn. Den ångesttämpande medicinen som läkarn skrev ut till mig fungerar efter 3-4 timmar senare och då har redan de värsta av all ångest försvunnit. Så om jag ska få de att hjälpa så kommer jag få ta de flera timmar innan jag tror att det ska "bryta ut". Tabletterna gör oxå att jag blir mer eller mindre bortdomnad, helt väck och somnar inprincip överallt. De håller inte i sig i några timmar heller, utan ungifär 24 timmar. Jag har somnar på lektionerna ett x antal gånger pga dessa, och försöker därför undvika att ta dom. Tar dom endast i närmaste nödfall, då jag inte kan hantera någonting i min omgivning. 

 

Jag har också mycket tankar precis innan läggdax, som får mig att vara vaken i flera timmar och bara ligga ner och bli stressad över hur mycket klockan är. Jag har mina rutiner när jag inte kan sova, gå upp och ta något att dricka, göra om alla kvällsrutiner igen osv. Men det fungerar inte längre. De senaste nätterna har jag legat vaken till 3-4 på morgonen och då är jag så slut i huvudet att jag inte vet vart jag är och somnar. Känner att jag ska inte bara få ha 4-5 timmars sömn varje natt men vet inte vad jag ska vända mig när jag har sömnproblemen. Ni som följt mig ett taf vet att jag helst undviker mediciner i den mån som går. Någon som vet något mer "naturligt" som hjälper till mot bättre sömn?

 

Att jag inte är helt 100 % ärlig med mig själv heller och jag gömmer undan saker jag inte vill veta om, och skjuter det framför mig, kommer till mig på natten och gör besök och säger "Jag finns fortfarande här..". Jag vet att de är fel att skjuta saker framför sig, men jag är sån. Jag tar itu med sakerna senare, när jag inte kan skjuta de framför mig längre.

 

Go'morgon på er! Min natt var riktigt jobbig och sliten. mycket tankar och kom aldrig riktigt till ro med dom. Och som ni vet, när man väl börjar tänka så kan man inte direkt sluta.. så jag låg i sängen i ca 3-4 timmar och kunde inte sova. Vaknade upp och var riktigt trött och sliten. Men efter att ha sett på första avsnittet av serien Girls så är jag piggare iallafall! Och har nyss kommit in från en morgonpromenix för att rensa alla tankar. Nu ska jag fortsätta min dag, nästa stopp blir att fixa lunch!

 

Hoppas er natt har varit bättre än min.

Puss ♥

 

De senaste dagarna har jag verkligen kännt mig liten och svag, inget värde osv. Mitt humör har gått från toppen till botten på några sekunder. Men livet är en bergodalbana, de är väl bara att acceptera. Istället för att ha en plan B, eller komma "snabbt" in på banan igen gjorde jag som jag skrev i ett inlägg för några veckor sedan.

 

"Vara svag några dygn för att sedan komma tillbaka starkare än nådonsin".  

 

Som jag skrev i de inlägget, så måste man få falla ur sitt liv, vara liten och svag några dygn innan man siktar på att bygga upp sig igen, starkare än någonsin. Jag har varit liten, svag och tillbakadragen sen torsdags. Vill inte ta någon större plats eller visa mig stark. Tillbringat min helg i lugna Sala tillsammans med Fanny, hennes lilla chihuaua Evita och inneboendet Tobias. De var just det jag behövde, en helg där jag inte är hemma, umgås med fina människor och få uppleva något annat. Nu känner jag mig redo att bygga upp mig igen, denna gång långsamt. 

 

Idag släpper jag fram alla känslor, tårar, oro och spänningar. Jag är liten och svag, för en dag. Imorgon blir det så mycket bättre ♥

 

Godag på er! Hoppas er dag är bättre än min. Sitter i mitt rum nu och kämpar med att hålla tårarna tillbaka. Ångesten har slagit över mig med full kraft och jag orkar knappt röra mig, vill bara ge upp. Allting gör så ont. Hade iallafall en supermysig kväll igår med bästa strömmisarna och jag hamnade väl i sängen runt 00 tiden, igen. Men de gör inget, sova gör jag ändå bara på helgen! 

Nu imorse har jag haft tre lektioner, Historia, Naturkunskap och Djurens biologi. Ska ha 3 timmar hästhållning nu, men har en tid hos kuratorn nu eller om de var senare.. de får vi helt enkelt se! Tänkte iallafall vila lite först, så lite av ångesten kan försvinna från mig.

 

Puss ♥

"Resan mot det nya jag - hur går det?" är rubriken. Det är väl nu jag ska ta upp allting mellan besöken hos psykologen till hur det går med maten till de psykiska måendet med alla dess tankar. Så det är väl bara att börja. 

 

Psykolog-besöken går inte alls bra. Jag skrev att mitt mål var att gå dit, känna mig trygg och tycka att de är "okey att gå dit". För egentligen vet jag bara att dom vill hjälpa mig, fast min hjärna säger något helt annat. Det jag skrev då, var den första gången jag varit där då min kurator (som är en av mina tryggheter) var med mig, satt bredvid mig och lämnade mig inte. Då kändes de helt okey att gå dit trotts mina känslor som sprutade inom mig. Nu, de senaste gångerna har jag gått dit själv och de har blivit värre för varje gång jag går dit. Är osäker på människorna runt omkring mig och kan säga att det är vissa riktiga psykfall där som får mig att känna att "jag passar inte in här". Jag är rädd när jag sitter i väntrummet, ser dessa människor som ser ut att precis kommit ut från psykhemmet och behöver hjälp nu, genast. Detta är inte för att vara elakt mot dom, eller peka ut någon. Det är så jag uppfattar dom och dom behöver vara mer där än jag, som alltid har velat klara saker och ting själv och det har jag gjort sen 2007 då allting startade. Jag sitter inprincip och skakar av alla känslor som säger till mig att försvinna därifrån. Det brukar kännas bättre efter man varit där och tagit sig igenom detta, det känns bra för stunden men sen ser jag bara de negativa och mår riktigt dåligt när jag ska dit igen. 

 

 

Skev kroppsuppfattning - Jag tänker på det, varje gång jag ätit, speciellt när jag ätit onyttigt, hur tjock, ful och äckligt jag är. Jag kan inte undvika onyttigheter oxå, älskar godis, för stunden och sen blir det ångest på det. De senaste dagarna har jag ätit dåligt oxå, endast ätit 2 riktiga middagar och det på resturang. Jag vill inte ta upp detta med psykologen, det är jobbigt att prata med sånna saker när jag inte känner mig trygg med henne. Det är fortfarande jobbigt att handla jeans, chinos osv, då jag känner mig tjock och inte kan få på mig något. Det spelar ingen roll vad folk säger, att jag är smal och inte tjock, så är det inbyggt i min hjärna att inte ta emot de. Utan bara stöta bort tankarna. Men jag kämpar mot dessa känslor och testar på ändå, trotts allt. 

 

Maten har nu gått bättre och sämre, till och från. Som jag skrev i de andra har jag endast ätit 2 ordentliga måltider denna veckan, resten har jag endast ätit lite eller skippat helt och hållet. Varje gång jag äter kött eller något mer matigare får jag skuldkänslor för det jag åt, känner hur kväljningarna vill komma upp men jag hindrar det. Tycker också det är jobbigt att äta när folk ser på, speciellt i skolan. Klassen, fine, dom känner jag innan och utan, men när de kommer till andra runt omkring som jag endast har pratat med och inte "känner" blir jag osäker. Detta är dock bara vissa dagar, medans andra dagar kan det gå jätte bra och jag skiter fullständigt i vad folk runt omkring mig gör och hur dom ser på mig. Det sitter väl i vilken humör jag är på. 

 

 

 

Hellu! Hoppas er dag har varit bra, min har väl gått upp och ner. Precis som en bergodalbana, nu känns de bra iallafall! Min dag började hos psykologen klockan 9, och var lika rädd som jag alltid är och hade svårt att sova inatt och komma till ro. Imorse kunde jag faktist skippa besöket där, utsätter mig bara för stress och vill bara springa därifrån. Men jag lyckades iallafall hålla mig kvar i rummet 30 min, guldstjärna! Tog sedan bussen 11:28 till skolan och började packa ihop alla saker som pappa ska ta med hem någondag under veckan. Hade sedan ridning och red ut på djävulskapet Cocktail som taggade Novis så han började skutta o hoppa till hit och dit, haha! Mys var de iallafall i fullgalopp för backen :) Världens bästa Tjocktail ♥

 

Nu i eftermiddags har jag oxå varit i sätila en sväng, så kom väl hem för någon timme sen. Nu ska jag byta om (sitter fortfarande i ridkläder.. haha!) och sen ska jag till storgården o ha kul hela kvällen!

Hoppas er kväll blir mysig ♥

Ska jag vara helt ärlig, har jag inte känt riktig lycka, värme och gladhet, som vissa tror är en självklarhet. Men för vissa är de ingen självklarhet att få känna lycka, värme och gladhet. Jag är sällan glad längre stunder än någon vecka utan letar nästan dagligen på mina brister och blir ledsen över att jag omedvetet gör det och att de skär upp sår i min själ.

Jag tar till maten som är de enda jag kan hantera och hoppar över måltider/äter lite och säger att "jag är inte hungrig" fast magen egentligen skriker efter mat. Ångesten över att jag ljuger för mig själv och ingen energi till någonting gör att de bara blir sämre. Men på något sätt berömmer jag mig själv och säger hur duktig jag är. Detta är så fel, så jäkla fel. Men jag gör det. När allting kommer för nära inpå, när verkligheten kommer för nära och jag inte känner tryggheten längre utan blir bara värdelös och jag inte kan skjuta allt jobbigt framför mig, och allting kommer samtidigt är något jag inte kan hantera. Det är så det blir nu. Alla problem har kommit ikapp mig och jag går igenom detta, gång på gång i huvudet och blir bara mer och mer förvirrad av alla tankar. Gamla problem, som jag egentligen har kommit över har kommit upp igen och släpper lös alla tankar fritt i huvudet och jag kan inte tänka klart. 

Nu har jag rymt mitt slagfelt, och ska bara ha en lugn, avslappnad och mysig långhelg, så jag känner mig frisk, kry och kan ta nya utmaningar nästa vecka!!

 

 

Nu fick ni en sammanfattning vad jag känner justnu. Därav ingen flitig uppdatering, då jag helt enkelt knappt orkar öppna datalocket eller haft tid till de. Min energi går på helt fel saker och jag blir så besviken på mig själv och på dom jag har litat på och känner tillit till. Är lite småsjuk oxå, ont i halsen, feber til och från och dunkande huvudvärk.. Igår låg jag som en kubbad säl i sängen och var totalt borta. haha! 
Måste stanna här tills imorgon iaf då jag har en tid hos kuratorn och jag måste verkligen få prata av mig så jag kan slappna av när jag kommer hem och så har jag redovisning i historia innan lunch. 
Så pappa kunde hämta mig imån efter jobbet, förhoppningsvis. 

 

 

Nu tar jag och min ångest och lägger oss, efter en kvällsnappningstur och kollat till fåren! Hoppas oxå att jag kan sova bort min ångest, för jobba och ha pumpande smärta orkar jag inte med.. Pussar!

 

 

Känner mig så himla tom inuti nu. Vet inte riktigt vad jag vill eller hur jag vill ha de. Känns som alla bråk, tjaffs osv börjar med att jag kommer in i bilden.. och får sånna skuldkänslor och ångest.

 

Nu ska jag leka bort mina känslor, ångest och skuldkänslor.
Och ta nya, friska tag imorgon!

 

Idag - låter jag mig vara liten och svag, fäller några tårar och hoppas att morgondagen blir bättre!

 

Har haft så grymt härliga känslor nästintill hela lovet, vilket är riktigt, riktigt skönt med den depp-perioden jag hade ett tag! Men jag ska inte gå för fort fram, utan jag känner att jag tar en dag i taget, för någongång kommer de en depp-period och då blir man inte så besviken när man väl kommer in i den! 
 
Jag tar somsagt, en dag i taget och låter saker ha sin gång. Inte gå för fort fram eller stressa fram lyckan. Justnu säger jag bara Lovelife. 

 

 

Utan att jag egentligen fattar de själv föräns de är försent, så hittar jag anledningar varför jag inte äter.
Det fick jag intalat för mig själv idag.

När jag känner press, stress och ångest som jag inte kan kontrollera, kontrollerar jag de med maten.
De enda jag kan känna att jag har kontroll av och som jag kan hantera, utan problem.

Utan ångest och utan press, utan att någon ser eller hör, där bara jag kontrollerar det.

 

Detta är så fel, så sjukt jävla fel.
Att belöna sig själv att inte äta är fel, att låta kroppen svälta totalt med bara enstaka måltider är fel och att låta mig själv hålla på såhär är sjukt fel.
Jag letar ofta väldigt många fel på mig själv, minst 5 gånger varje dag.
Detta ökar inte mitt självförtroende någon, utan bara sänker det.
Det vet jag, i efterhand.

Men det kan inte hjälpas.
Jag mår inte okey hela tiden.
Jag är inte starkare än mig själv hela tiden.

 

 

"Jag är vacker, trotts att min hjärna säger något annat"

 

Go'kväll.

Denna dag har inte heller varit bäst.

Jag känner mig så hjälplös när dessa tankar sätter in, och dessa sömnlösa nätter som i perioder plågar mig.

Allting runt omkring mig justnu faller samman..

 

Detta blir därför mitt sista inlägg för idag, för nu vill jag fan inte mera.

 

 

Under dessa år i all ångest, all fruktan och all smärta jag har genomlidit står jag här nu.

Starkare och modigare än någonsin.

 

Jag känner mig själv bättre än någon annan.
Vet precis hur jag reagerar i olika sammanhang och vet precis hur mycket jag klarar just den dagen.

Vissa dagar klarar jag allting, då är de inget som kan hindra mig.
Medans dagen efter blir sämre än sämst och jag har bara lust att gräva ner mig.
Jag vågar lämna de trygga, och testar de jag känner mig osäker på och som jag inte känner igen.

 

Jag känner mig själv bättre än dig OCH jag skiter fullständigt fan i vad du säger om mig.