Verkligheten har hunnit ikapp mig
"We're living in a dream
An endless fantasy
You're never alone
so forget your sorrow"
An endless fantasy
You're never alone
so forget your sorrow"
Verkligheten har kommit ikapp mig, yttligare en gång. Jag har glömt att jag faktist måste ta hand om mig själv, för de är jag som är viktigast. Om jag inte kan älska & acceptera mig själv, kan ingen annan göra de. Jag måste bli bättre på de, de gör så ont i mig varje dag, fast jag inte märker de. Jag vill bara gömma alla känslor & kärlek, för de river bara sönder mig ännu mer.
Trackback
