Nu tänkte ja skriva ett inlägg om självkänsla, att man duger precis som man är.
Då detta är ett av mina stora problem och gör att mina problem blir mer tydliga och svårare att acceptera mig själv helt enkelt.
_____________________________________________________________________________________________

Jag har inte bara problem när de gäller mat och ångest, utan självkänslan hos mig ligger nere på noll, i många fall.
Jag har svårt att acceptera mig själv, att jag är kraftigare än alla andra och är byggd på ett annat sätt, än andra som jag umgås med.

Jag ser mig själv som tjock, fet och äcklig.
Att jag inte duger.
De spelar ingen roll om mina vänner säger "du är inte tjock" eller "du duger precis som du är", utan detta är något som jag alltid har tyckt om mig själv.
Ända sen jag var liten, har ja alltid varit av den kraftigare och tjocka typen.
Och om man låtit de gå så långt, som ja låtit de gå så är de svårare att acceptera sig själv.
De är ju helt klart, om de gått flera år och varje dag har man gått och tänkt på detta, all time.

Men jag hade stunder då jag inte kände mig tjock.
Och de har blivit till att ja nu har en annan bild av mig själv än jag hade förut.
Nu har jag fortfarande dålig självkänsla, men den nivån ligger inte på noll, utan ligger kanske på en stadig 2-3:a på en 10-gradig skala.
Jag har mina stunder, då allting faller sönder och byggstenarna finns inte där som hjälper mig upp igen.
De har alla människor, A L L A.

De jag har kämpat mest med min självkänsla för att nå upp till dom 2-3-gradiga skalan den nu ligger på, är att jag försöker alltid se mig själv som att jag duger - precis som jag är.
oavsett hur dålig dag jag haft, så duger jag.
De kan låta töntigt, men de är så jag har fått hjälp av mig själv.
Sen går ja ju, som ni kanske vet, till kuratorn regelbundet 1-2 ggr i veckan för att hålla mitt humör uppe och de hjälper mig en stor del i den rehabilitering jag nu är inne i.
Så de är mina tips, ha de bra!