Kan säga att viss text/liknande text kommer ni finna i min självbiografi-novell Drömmen som blev mitt helvete.  

_____________________________________________________________________

Min historia och känslor om min depression.

 Vet inte hur jag ska börja. Med ett stort, vitt tomt papper frammför mig, och massvis med tankar som far runt i mitt huvud. Både goda och onda tankar som sårar min själ, mentalt och pykiskt. Allting bara samlas ihop i en enda stor smörja, en stor lerboll.

 Egentligen kallar ja de jag känner, inte för depression. Då jag inte har fått direkt hjälp eller medicin för de. Jag går tll kuratorn en gång varv 2e vecka, pratar och försöker leva mitt liv till 100 procent oavsett hur dålig jag mår.Under dessa år har jag lärt mig att, om jag bara ligger hemma o inte gör någonting så blir allting bara värre.
Både fysiskt, mentalt och psykiskt.
Vissa dagar är värre än andra, vissa dagar rör jag mig bara mellan sängen – soffan – köket och stänger ute all omvärld. Om jag ska träffa vänner, så ställer jag in de då jag mår som mest dåligt.
Även fast jag vet att ingenting blir bättre av att jag är hemma utan att prata med någon. Men det är de jag klarar av just då, och har gjort de nu dom senaste månaderna.

 Det känns hemskt, då de går över allting i min omvärld. Familj, vänner och allting påverkas av hur jag mår, och vad jag är på för humör. Ibland är det så dåligt att ingenting hjälper. De är då jag sover bort mina dagar, låter tankarna flöda och bara slappnar av i all min sömn.

Sömn är mim medicin, det stänger ute hela min världsbild och jag kan slappna av utan att behöva oroa mig för mina känslor som går upp och ner.
 
Jag känner väldigt ofta att jag inte räcker till, att jag sviker och förstör ofta för mina vänners liv. Jag behöver veta, ganska ofta att jag räcker till, för att jag ska kunna hantera mina känslor och allting runt omkring mig.

Känslorna som bubblar inom mig vissa dagar, är så att jag inte vill finnas längre. Då vill jag bara dränka mig i all sorg och vrede som jag bara kan känna.
Detta är ingenting jag kan hantera, och då går allting överstyr, precis som vanligt.
Jag saknar dedär psykiska starka som jag saknar, och har saknat i flera år.

Min högsta dröm nu, och varit i flera år:

• bli frisk.
  
  Och aldrig mera få tillbaka dessa känslor, tycken att mitt liv är ovärt och aldrig känna mig otillräcklig mera.
  
  
                                           Text ur: Drömmen som blev mitt helvete - en del i min rehabilitering.