Go'kväll på er. Denna dag skulle jag faktist rent ut sagt velat sova bort, för denna dag har bara varit plåga, smärta och irritation. Har aldrig känt mig så hatad som jag gör justnu, av min fars sambo.

 

Idag var ju tanken att jag skulle med till båten med pappa, men jag har ringt honom flera gånger men han har inte ringt upp. Vilket är konstigt då han ALLTID brukar ringa upp förr eller senare. Jag vet att min styvmamma inte tycker om mig, är arg på mig och inte vill att jag ska träffa min pappa eller mina bröder. Hon blev sur när pappa köpte ny mobil åt mig i födelsedagspresent och jag kan nästan sätta mitt liv på att hon sagt något till pappa som gör att han inte ringer upp. Hon har sagt att jag är tjock, för ful för att få någon osv och jag vet inte hur många gånger hon har sårat mig, men jag har aldrig riktigt sagt ner foten och sagt ifrån, kanske tid att göra de nu när de bara blir värre och värre? Just nu är jag för svag för att orka ta itu med sånnasaker, skulle kunna gråta för att någon ens sa hej till mig typ, och så ska de inte vara. Jag har dessa tankar inom mig hela tiden, de river upp de nästan läkta såren och jag blir svag gång på gång, på gång.

 

Men istället för att ligga hemma och deppa över de, så tog jag mig i kragen för en promenix till allum för att handla in saker till skönhetshyllan. Kom hem med en peeling med doft av hallon/vinbär, en hårolja som jag ska testa & ett glittrigt nagellack, så imån ska jag ha en "ta-hand-om-mig-själv" kväll o bara göra massa mysiga saker hemma, + träffa bästis en stund. Känner att jag behöver en sån dag när jag bara tar hand om mig själv och ge "balsam för själen", ladda om och komma tillbaka med ett leende!